Miljö och natur
Rekreations- och grönområdena är Kungsekens trumfkort och oaser. Området gränsar i öst och sydöst till Centralparken och i nordväst och norr till Vanda å och dess rekreationsområden. I området och i dess omedelbara närhet finns alltså gott om skog i naturtillstånd.
Skogen i Kungseken är nu mestadels lummig blandskog och på bergsområdena växer också torr talldominerad barrskog. I området och dess närhet finns både ornitologiskt och botaniskt värdefulla objekt. Det värdefullaste naturobjektet är Högberget.
Ornitologiskt viktiga områden finns också i Håkansbergs dal väster on Tavastehusleden, i Håkansåkers park i områdets södra del, i Kungseksparken och i arbetsplatsområdets västliga skogsdunge.
Högberget
Högberget är ett tämligen vidsträckt, enhetligt och granbetonat skogsområde. Det sträcker sig delvis till Kungsekens område men ligger ändå mestadels på Centralparkens sida. Området omfattar nästan i sin helhet Centralparkens skogsbevuxna norra del. Höjdskillnaderna och vegetationen varierar: det finns mycket diken och bäckar, fuktiga sänkor och lövträdsdungar.
Högbergets skogsfågelfauna är riklig och mångartad. I området trivs t.ex. domherren, trädkryparen, gärdsmygen, tofs- och svartmesen, talltitan, mindre och större korsnäbben, gransångaren, nötskrikan, skogsduvan, nötkråkan, spillkråkan, järpen och mindre hackspettet. Också flyttfåglar brukar ta sig en vilostund i området. I Högbergsområdet har påträffats också fladdermöss.
Kungseksparken
Kungseksparken är en tämligen hög backe vid stranden av Vanda å och en del av Vanda ås kulturlandskap. Parken är ett värdefullt fågelobjekt. Den har en frodig äng, strandremsa och blandskog samt bosättning. Fågelbeståndet i parken är mycket rikligt. Utöver gårdsplanernas, buskagens och skogsdungarnas ordinarie arturval finns här bl.a. mindre hackspett, steglits, härmsångare och stenknäck. Strömstaren övervintrar i området.
Högbergets – Svedängens lund- och urskogsdal
Högbergets – Svedängens lund- och urskogsdal är som naturtyp ovanlig och till sin växtlighet mycket värdefull. I området växer bl.a. trolldruva, majbräken, bäckbräsma, ängsbräsma, tuvstarr, rankstarr, gullpudra, dvärghäxört, hasselbuske, kärrfibbla, Jungfru Marie nycklar mm. och den i Helsingfors redan hotade arten stinksyska. På grund av de lätt sårbara våtmarkerna är det skäl att undvika att röra sig i onödan i områdets fuktigaste delar.
Urskogsartat naturskyddsområde
I Kungsekens utkant intill Vanda å ligger en lockande miniatyrurskog, naturskyddsområdet för lundarna på Långforsens sluttningar. Området sträcker sig över också på Vanda stads sida.
Lundarna på sluttningarna består av nästan hundraårig granskog med mycket förmultnande trä och en på sina ställen frodig undervegetation. I skuggan av de gamla granarna växer hasselbuskar, skogstry, tibast och olika lundgräsarter. Längs åstranden växer klibbal och också där finns gott om förmultnande trä.
I området trivs i talrika mängder barrskogarnas, blandskogarnas och buskvegetationernas vanligaste fågelarter. Därtill påträffas bl.a. mindre flugsnappare, lundsångare, järpe, spillkråka, gråspett, mindre hackspett, tofsmes, ringduva, nötskrika och härmsångare, möjligen tretåig hackspett. I forsområdet övervintrar också strömstaren.
Enligt Helsingfors naturdatasystem har bl.a. följande däggdjur påträffats i området: vessla, räv, fälthare, hermelin, mink, lodjur, dvärgnäbbmus, älg, grävling, näbbmus, ekorre och vitsvanshjort. I Långforsområdet har påträffats också fladdermöss och de förekommer sannolikt tidvis också vid vattenreningsverkets bassänger.
I strandskogarna är det lätt att röra sig längs promenadvägar och stigar. Det är tillåtet att röra sig längs märkta leder till fots och om vintern också skidande. Cyklar bör ledas genom området.
Långforsen är den längsta forsen i naturtillstånd nedströms i Vanda å. Forsen är över en kilometer lång och fallhöjden bara fem meter. Uttern är en hotad art som har påträffats också vid Långforsen på Vanda ås stränder.
Dagvattnet och Vanda ås tjockskaliga målarmussla
I Vanda å lever den sällsynta tjockskaliga målarmusslan. Det är en s.k. direktivart vars levnadsförhållanden inte kommer att försämras genom byggandet av Kungseken. Detta har beaktats i avloppsplanerna för Kungsekens dagvatten. Kungsekens dagvatten leds via olika sedimenteringsarrangemang huvudsakligen till Rutiån men dels också till Vanda å. Grönområdenas sedimenteringsbassänger filtrerar också dagvattnets orenheter och tryggar tjockskaliga målarmusslans levnadsförhållanden.
Publicerad: 21.12.2009
